Läste en sjukt intressant artiel i The Economist om Crowd modelling som jag verkligen rekommenderar. Den fick mig väldigt intresserad av simulering av fristående agenter. Något som i fundamental mening inte verkar vara helt olikt det som vi håller på med i vår pendellaboration.
Det jag gillar med simuleringar av system av agenter är att de inte är rent fenomenologiska. Vad jag menar med detta är att man ju faktiskt antar en atomär modell när man bestämmer varje agents egenskaper. Utifrån den modellen samt en geometri gör man en simulering i vilken komplexiteten uppstår. Detta i kontrast till vissa andra modeller där antaganden om fenomenologisk statistik finns med i modellantagandena.
Skall skriva mer om detta senare. Har fått flera idéer.
Thursday, March 12, 2009
Thursday, March 5, 2009
off topic: koda i flash!
På senaste middan hajpade jag flash som programmeringsspråk, framförallt för möjligheten att lägga ut sina skapelser direkt på webben, plus att det är enkelt att göra snygga grafiska grejer och även rätt enkelt att fiffa med ljud om man har den läggningen (som jag).
Flash är ju till en början ett animeringsprogram som kostar X tusenlappar. Men de har ett inbyggt språk som heter actionscript (as3), som påminner mycket om javascript och java. Nu finns det en kompilator, Adobe Flex, som kompilerar as3 till flashformat direkt och är open source.
Jag har diverse idéer, men blivit lite besviken när det nu visat sig att det är ca 200 ms fördröjning när man gör ljudsyntes direkt i audiobuffern. Tråkigt! Här är iaf mitt första projekt, en enkel sequencer. Testa att programmera om melodin genom att klicka runt (man kan behöva en ganska modern variant av flashspelaren)
old school sequencer med öppen källkod.
Ladda ner kompilatorn HÄR. Det enklaste är att använda commandline-kompilatorn som heter mxmlc och finns under flex/bin
Sen finns det förstås sjuttifemton tutorials på nätet man kan kolla upp för allt man kan tänkas vilja göra. Viel Spass!
Flash är ju till en början ett animeringsprogram som kostar X tusenlappar. Men de har ett inbyggt språk som heter actionscript (as3), som påminner mycket om javascript och java. Nu finns det en kompilator, Adobe Flex, som kompilerar as3 till flashformat direkt och är open source.
Jag har diverse idéer, men blivit lite besviken när det nu visat sig att det är ca 200 ms fördröjning när man gör ljudsyntes direkt i audiobuffern. Tråkigt! Här är iaf mitt första projekt, en enkel sequencer. Testa att programmera om melodin genom att klicka runt (man kan behöva en ganska modern variant av flashspelaren)
old school sequencer med öppen källkod.
Ladda ner kompilatorn HÄR. Det enklaste är att använda commandline-kompilatorn som heter mxmlc och finns under flex/bin
Sen finns det förstås sjuttifemton tutorials på nätet man kan kolla upp för allt man kan tänkas vilja göra. Viel Spass!
Saturday, February 28, 2009
Resultatet av veckans byggmiddag kan ses på YouTube:
Vårt första kopplade system av reversionspendlar.
Vårt första kopplade system av reversionspendlar.
Tuesday, February 17, 2009
Ang idé om sammankoppling av pendlingslab
Under ett besök till Supermarket i helgen vädrade Anders följande idé. Även om uppsättningen av pendlar kommer att bli mycket överblickbar i skala (både rum och tid) så finns det en poäng att göra sammankopplingen (geometrisk konfiguration) särskilt svåröverblickbar. Speciellt om det är en uppenbar kontrast mellan pendlarnas enkelhet och sammankopplingarnas komplexitet så kan det ge olika aspekter av vad som är komplicerat för betraktaren.
Särskilt kan det vara en lättande tanke om verket är helt befriat av alla enkla försök till tolkning och förståelse. Med varje möjlighet till simpel penetrering borta kan betraktaren fokusera på det viktiga, nämligen systemet som helhet.
En tanke som vädrades i samband med detta var att detta kunde också vara ett sätt att tydligt låta laborationen vara ett konstverk. Eftersom vi med vilje rör oss i gränslandet mellan konst och vetenskap kan det ju ibland uppstå situationer då det är önskvärt att knuffa över det vi har gjort i den ena eller andra fållan. På det här sättet skulle vi kunna befria laborationen från all falsifierbarhet och "göra det till konst".
En kommentar jag har om detta är att jag tror inte att det är nog att göra endast detta. Jag skulle vilja ha möjligheten även kunna ha enkla kopplingar. Framförallt för att det i dualiteten kommer skapas extra värde. Annorlunda uttryckt: Vad är den uppfattade skillnaden mellan enkla och komplicerade kopplingar?
Särskilt kan det vara en lättande tanke om verket är helt befriat av alla enkla försök till tolkning och förståelse. Med varje möjlighet till simpel penetrering borta kan betraktaren fokusera på det viktiga, nämligen systemet som helhet.
En tanke som vädrades i samband med detta var att detta kunde också vara ett sätt att tydligt låta laborationen vara ett konstverk. Eftersom vi med vilje rör oss i gränslandet mellan konst och vetenskap kan det ju ibland uppstå situationer då det är önskvärt att knuffa över det vi har gjort i den ena eller andra fållan. På det här sättet skulle vi kunna befria laborationen från all falsifierbarhet och "göra det till konst".
En kommentar jag har om detta är att jag tror inte att det är nog att göra endast detta. Jag skulle vilja ha möjligheten även kunna ha enkla kopplingar. Framförallt för att det i dualiteten kommer skapas extra värde. Annorlunda uttryckt: Vad är den uppfattade skillnaden mellan enkla och komplicerade kopplingar?
Tuesday, August 5, 2008
Pendelsimulering
Nedan är ett försök att visa vad ett pendelexperiment skulle kunna innebära och visa. Min första tolkning av resultaten är att men ganska små medel kan visa väldigt balla och betydelsefulla saker. Tex att den oregelbundna statistik som är typisk för neurondata går att uppnå ur enkla experiment av regelbundenhet.
Experimentidé
Kärnan i experimentet är en "central neuron" som processar data som kommer in genom från fyra pendlar. Förmodligen genom att linor drar i input till neuronen. Dessa input adderas och neuronen ges enkla egenskaper som membranpotential och "fyrningströskel".
Input
Figur 1 föreställer input till centralneuronen från fyra tänkta pendlar. Pendlarna kan tänkas upphängda på en ratchet så att när värdet är 0 svänger pendeln åt ena hållet. När värdet är 1 svänger den åt andra hållet och drar då samtidigt i centralneuronen. Pendlarna är alltså fyrkantvågor med två karaktäristika: Frekvens och förskjutning. Till detta läggs även inhibition och excitation.
Process av information
Input från de fyra pendlarna läggs ihop kontinuerligt för att bilda en membranpotential. I detta experiment har pendel 1 och 3 tilldelats inhibition och pendel 2 och 4 excitation. Till detta multipliceras en svag halveringsfaktor för att radera centralneuronens långtidsminne. Vid värdet 4 läggs en "fyrningströskel", när den nås registreras en spik och potentialen nollställs.
Till vänster är membranpotential och fyrningsmönster för samma 1000 tidssteg som pendelinput ovan.
Statistik
Detta simulerades för 10 milj tidssteg och från den fyrningsdatan tog jag ut en sannolikhetsfördelning vilken kan ses nedan. Motivationen för detta vara att jämföra med kända karaktäristika från riktig neurondata. Dessa är ofta nära Poissonfördelade. Ett enkelt mått på hur poissonfördelad en fördelning är, ges av "Fanofaktorn" F=v/m. m är fördelningens medelvärde och v dess varians. För en perfekt Poissonfördelning är F=1. I neurondata är F nära 1, men det finns data som tyder på att den inte skall vara exakt 1. F större än 1 tyder på stark gruppering av spikarna medan F mindre än 1 innebär stark periodicitet.
Tolkning och frågor.
Jag har ännu inte kommit så långt att jag beräknat F för mitt experiment. Detta dels pga att jag inte verkar ha samlat nog med data för att få en tydlig fördelning, dels för att jag inte är säker på det bästa sättet att göra det.
Att endast göra det från en lång datasimulering kommer otvivelaktigt at ge data som är väldigt periodisk eftersom jag har helt perfekta pendlar i min simulering. Det är här som jag anser att ett fysiskt experiment skulle vara värdefullt. Dels skulle det kunna ge en påtaglig upplevelse av en neuron alternativt en ickelinjär avbildning som inte skulle kunna fås någon annanstans. Dels är jag säker på att de små statistiska avvikelser som man skulle få i ett mekaniskt experiment skulle ge en spännande jämförelse. Förmodligen ett F som ligger nära 1.
Slutligen vill jag poängtera att jag fick det här beteendet genom endast 4 pendlar. Jag höll det lågt för att slippa utforska parameterrummet för mycket. Ytterligare pendlar skulle kunna ge intressantare resultat. Andra vägar att utforska är naturligtvis interakation med pendlarna så att man förändrar input kontinuerligt.
Experimentidé
Kärnan i experimentet är en "central neuron" som processar data som kommer in genom från fyra pendlar. Förmodligen genom att linor drar i input till neuronen. Dessa input adderas och neuronen ges enkla egenskaper som membranpotential och "fyrningströskel".
Input
Figur 1 föreställer input till centralneuronen från fyra tänkta pendlar. Pendlarna kan tänkas upphängda på en ratchet så att när värdet är 0 svänger pendeln åt ena hållet. När värdet är 1 svänger den åt andra hållet och drar då samtidigt i centralneuronen. Pendlarna är alltså fyrkantvågor med två karaktäristika: Frekvens och förskjutning. Till detta läggs även inhibition och excitation.
Process av information
Input från de fyra pendlarna läggs ihop kontinuerligt för att bilda en membranpotential. I detta experiment har pendel 1 och 3 tilldelats inhibition och pendel 2 och 4 excitation. Till detta multipliceras en svag halveringsfaktor för att radera centralneuronens långtidsminne. Vid värdet 4 läggs en "fyrningströskel", när den nås registreras en spik och potentialen nollställs.
Till vänster är membranpotential och fyrningsmönster för samma 1000 tidssteg som pendelinput ovan.
Statistik
Detta simulerades för 10 milj tidssteg och från den fyrningsdatan tog jag ut en sannolikhetsfördelning vilken kan ses nedan. Motivationen för detta vara att jämföra med kända karaktäristika från riktig neurondata. Dessa är ofta nära Poissonfördelade. Ett enkelt mått på hur poissonfördelad en fördelning är, ges av "Fanofaktorn" F=v/m. m är fördelningens medelvärde och v dess varians. För en perfekt Poissonfördelning är F=1. I neurondata är F nära 1, men det finns data som tyder på att den inte skall vara exakt 1. F större än 1 tyder på stark gruppering av spikarna medan F mindre än 1 innebär stark periodicitet.
Tolkning och frågor.
Jag har ännu inte kommit så långt att jag beräknat F för mitt experiment. Detta dels pga att jag inte verkar ha samlat nog med data för att få en tydlig fördelning, dels för att jag inte är säker på det bästa sättet att göra det.
Att endast göra det från en lång datasimulering kommer otvivelaktigt at ge data som är väldigt periodisk eftersom jag har helt perfekta pendlar i min simulering. Det är här som jag anser att ett fysiskt experiment skulle vara värdefullt. Dels skulle det kunna ge en påtaglig upplevelse av en neuron alternativt en ickelinjär avbildning som inte skulle kunna fås någon annanstans. Dels är jag säker på att de små statistiska avvikelser som man skulle få i ett mekaniskt experiment skulle ge en spännande jämförelse. Förmodligen ett F som ligger nära 1.
Slutligen vill jag poängtera att jag fick det här beteendet genom endast 4 pendlar. Jag höll det lågt för att slippa utforska parameterrummet för mycket. Ytterligare pendlar skulle kunna ge intressantare resultat. Andra vägar att utforska är naturligtvis interakation med pendlarna så att man förändrar input kontinuerligt.
Wednesday, July 16, 2008
LIDAR-visualisering
Titta vad Radiohead hittade på med LIDAR:
http://code.google.com/creative/radiohead/
http://code.google.com/creative/radiohead/
Wednesday, July 9, 2008
svävande bollar: begynnande analys
Jag tycker svävande boll-idén är väldigt spännande, många möjligheter till intressant interaktion etc. Några punkter om detta:
*** FEASIBILITY ****
Det kluriga är det här med induktion, det är inte så lätt att göra en överslagsräkning, ens in the ballpark. Men man kan också tänka sig att man fäster statisk laddning vid bollarna, tex via nån form av inkapslad jonlösning. Vad händer då? Kraften på en laddning är ungefär
F=qE (laddning * fält, när q är rel. liten)
och
E = U/d (spänning/avstånd, för en ideal kondensator)
=> F = q*U/d
för q=1 C, U=100 V, och d=5 m ges en kraft av 20 N! Kan detta stämma? Säg att varje boll har en massa på 200 g (fritt svävande pilatesboll). Denna kan då accelereras med a = F/m = 100 m/s^2, eller 10 g. Borde räcka!
Är 1 coulomb en rimlig mängd laddning? Kanske; de flesta batterier verka ha en laddningsdensitet på minst 100 coulomb/gram, omräknat härifrån. Däremot så kan det vara så att laddningen attraherar motsatt laddning från omgivningen, så att alla bollar blir neutrala rätt snabbt. Isåfall är det kört!
*** INTERAKTION ****
Om man nu löser detta tekniska klur så har jag en tanke om hur interaktionen kan funka: fältet pulsas, och däremellan använder man tak- och golvelektroderna för att mäta rummets potential och/eller kapacitans, och använder det som input. Om en person då flyttar på en boll så ändras ekvilibrium och bollarna börjar röra på sig.
*** EKONOMI ****
Det verkar inte svinbilligt med helium, här kan man få 9m^3 för 3000 spänn t ex: http://www.reklamballonger.se/helium.php
vilket räcker till en uppsättning bollar, men inte så mycket mer. Finns det billigare gaser tro? Vi behöver ju bara tillräckligt med lyftkraft för att slå gravitationen, om ens det. Själva bollarna kan dock vara billigare, eller det beror förstås på hur tåliga de ska va etc. Här finns 25 st 24" ballonger för 11 dollar...
*** ÖVRIGT ****
Ett exempel på hur fint det kan va med bollar i luften (här med snören och servomotorer utan interaktion, men ändå): BMW på Youtube
*** FEASIBILITY ****
Det kluriga är det här med induktion, det är inte så lätt att göra en överslagsräkning, ens in the ballpark. Men man kan också tänka sig att man fäster statisk laddning vid bollarna, tex via nån form av inkapslad jonlösning. Vad händer då? Kraften på en laddning är ungefär
F=qE (laddning * fält, när q är rel. liten)
och
E = U/d (spänning/avstånd, för en ideal kondensator)
=> F = q*U/d
för q=1 C, U=100 V, och d=5 m ges en kraft av 20 N! Kan detta stämma? Säg att varje boll har en massa på 200 g (fritt svävande pilatesboll). Denna kan då accelereras med a = F/m = 100 m/s^2, eller 10 g. Borde räcka!
Är 1 coulomb en rimlig mängd laddning? Kanske; de flesta batterier verka ha en laddningsdensitet på minst 100 coulomb/gram, omräknat härifrån. Däremot så kan det vara så att laddningen attraherar motsatt laddning från omgivningen, så att alla bollar blir neutrala rätt snabbt. Isåfall är det kört!
*** INTERAKTION ****
Om man nu löser detta tekniska klur så har jag en tanke om hur interaktionen kan funka: fältet pulsas, och däremellan använder man tak- och golvelektroderna för att mäta rummets potential och/eller kapacitans, och använder det som input. Om en person då flyttar på en boll så ändras ekvilibrium och bollarna börjar röra på sig.
*** EKONOMI ****
Det verkar inte svinbilligt med helium, här kan man få 9m^3 för 3000 spänn t ex: http://www.reklamballonger.se/helium.php
vilket räcker till en uppsättning bollar, men inte så mycket mer. Finns det billigare gaser tro? Vi behöver ju bara tillräckligt med lyftkraft för att slå gravitationen, om ens det. Själva bollarna kan dock vara billigare, eller det beror förstås på hur tåliga de ska va etc. Här finns 25 st 24" ballonger för 11 dollar...
*** ÖVRIGT ****
Ett exempel på hur fint det kan va med bollar i luften (här med snören och servomotorer utan interaktion, men ändå): BMW på Youtube
Subscribe to:
Posts (Atom)