Läste en sjukt intressant artiel i The Economist om Crowd modelling som jag verkligen rekommenderar. Den fick mig väldigt intresserad av simulering av fristående agenter. Något som i fundamental mening inte verkar vara helt olikt det som vi håller på med i vår pendellaboration.

Det jag gillar med simuleringar av system av agenter är att de inte är rent fenomenologiska. Vad jag menar med detta är att man ju faktiskt antar en atomär modell när man bestämmer varje agents egenskaper. Utifrån den modellen samt en geometri gör man en simulering i vilken komplexiteten uppstår. Detta i kontrast till vissa andra modeller där antaganden om fenomenologisk statistik finns med i modellantagandena.

Skall skriva mer om detta senare. Har fått flera idéer.

off topic: koda i flash!

På senaste middan hajpade jag flash som programmeringsspråk, framförallt för möjligheten att lägga ut sina skapelser direkt på webben, plus att det är enkelt att göra snygga grafiska grejer och även rätt enkelt att fiffa med ljud om man har den läggningen (som jag).

Flash är ju till en början ett animeringsprogram som kostar X tusenlappar. Men de har ett inbyggt språk som heter actionscript (as3), som påminner mycket om javascript och java. Nu finns det en kompilator, Adobe Flex, som kompilerar as3 till flashformat direkt och är open source.

Jag har diverse idéer, men blivit lite besviken när det nu visat sig att det är ca 200 ms fördröjning när man gör ljudsyntes direkt i audiobuffern. Tråkigt! Här är iaf mitt första projekt, en enkel sequencer. Testa att programmera om melodin genom att klicka runt (man kan behöva en ganska modern variant av flashspelaren)

old school sequencer med öppen källkod.

Ladda ner kompilatorn HÄR. Det enklaste är att använda commandline-kompilatorn som heter mxmlc och finns under flex/bin

Sen finns det förstås sjuttifemton tutorials på nätet man kan kolla upp för allt man kan tänkas vilja göra. Viel Spass!

Resultatet av veckans byggmiddag kan ses på YouTube:

Vårt första kopplade system av reversionspendlar.

Ang idé om sammankoppling av pendlingslab

Under ett besök till Supermarket i helgen vädrade Anders följande idé. Även om uppsättningen av pendlar kommer att bli mycket överblickbar i skala (både rum och tid) så finns det en poäng att göra sammankopplingen (geometrisk konfiguration) särskilt svåröverblickbar. Speciellt om det är en uppenbar kontrast mellan pendlarnas enkelhet och sammankopplingarnas komplexitet så kan det ge olika aspekter av vad som är komplicerat för betraktaren.

Särskilt kan det vara en lättande tanke om verket är helt befriat av alla enkla försök till tolkning och förståelse. Med varje möjlighet till simpel penetrering borta kan betraktaren fokusera på det viktiga, nämligen systemet som helhet.

En tanke som vädrades i samband med detta var att detta kunde också vara ett sätt att tydligt låta laborationen vara ett konstverk. Eftersom vi med vilje rör oss i gränslandet mellan konst och vetenskap kan det ju ibland uppstå situationer då det är önskvärt att knuffa över det vi har gjort i den ena eller andra fållan. På det här sättet skulle vi kunna befria laborationen från all falsifierbarhet och "göra det till konst".

En kommentar jag har om detta är att jag tror inte att det är nog att göra endast detta. Jag skulle vilja ha möjligheten även kunna ha enkla kopplingar. Framförallt för att det i dualiteten kommer skapas extra värde. Annorlunda uttryckt: Vad är den uppfattade skillnaden mellan enkla och komplicerade kopplingar?