Tuesday, August 5, 2008

Pendelsimulering

Nedan är ett försök att visa vad ett pendelexperiment skulle kunna innebära och visa. Min första tolkning av resultaten är att men ganska små medel kan visa väldigt balla och betydelsefulla saker. Tex att den oregelbundna statistik som är typisk för neurondata går att uppnå ur enkla experiment av regelbundenhet.

Experimentidé
Kärnan i experimentet är en "central neuron" som processar data som kommer in genom från fyra pendlar. Förmodligen genom att linor drar i input till neuronen. Dessa input adderas och neuronen ges enkla egenskaper som membranpotential och "fyrningströskel".

Input
Figur 1 föreställer input till centralneuronen från fyra tänkta pendlar. Pendlarna kan tänkas upphängda på en ratchet så att när värdet är 0 svänger pendeln åt ena hållet. När värdet är 1 svänger den åt andra hållet och drar då samtidigt i centralneuronen. Pendlarna är alltså fyrkantvågor med två karaktäristika: Frekvens och förskjutning. Till detta läggs även inhibition och excitation.

Process av information
Input från de fyra pendlarna läggs ihop kontinuerligt för att bilda en membranpotential. I detta experiment har pendel 1 och 3 tilldelats inhibition och pendel 2 och 4 excitation. Till detta multipliceras en svag halveringsfaktor för att radera centralneuronens långtidsminne. Vid värdet 4 läggs en "fyrningströskel", när den nås registreras en spik och potentialen nollställs.

Till vänster är membranpotential och fyrningsmönster för samma 1000 tidssteg som pendelinput ovan.

Statistik
Detta simulerades för 10 milj tidssteg och från den fyrningsdatan tog jag ut en sannolikhetsfördelning vilken kan ses nedan. Motivationen för detta vara att jämföra med kända karaktäristika från riktig neurondata. Dessa är ofta nära Poissonfördelade. Ett enkelt mått på hur poissonfördelad en fördelning är, ges av "Fanofaktorn" F=v/m. m är fördelningens medelvärde och v dess varians. För en perfekt Poissonfördelning är F=1. I neurondata är F nära 1, men det finns data som tyder på att den inte skall vara exakt 1. F större än 1 tyder på stark gruppering av spikarna medan F mindre än 1 innebär stark periodicitet.



Tolkning och frågor.
Jag har ännu inte kommit så långt att jag beräknat F för mitt experiment. Detta dels pga att jag inte verkar ha samlat nog med data för att få en tydlig fördelning, dels för att jag inte är säker på det bästa sättet att göra det.

Att endast göra det från en lång datasimulering kommer otvivelaktigt at ge data som är väldigt periodisk eftersom jag har helt perfekta pendlar i min simulering. Det är här som jag anser att ett fysiskt experiment skulle vara värdefullt. Dels skulle det kunna ge en påtaglig upplevelse av en neuron alternativt en ickelinjär avbildning som inte skulle kunna fås någon annanstans. Dels är jag säker på att de små statistiska avvikelser som man skulle få i ett mekaniskt experiment skulle ge en spännande jämförelse. Förmodligen ett F som ligger nära 1.

Slutligen vill jag poängtera att jag fick det här beteendet genom endast 4 pendlar. Jag höll det lågt för att slippa utforska parameterrummet för mycket. Ytterligare pendlar skulle kunna ge intressantare resultat. Andra vägar att utforska är naturligtvis interakation med pendlarna så att man förändrar input kontinuerligt.

Wednesday, July 16, 2008

LIDAR-visualisering

Titta vad Radiohead hittade på med LIDAR:
http://code.google.com/creative/radiohead/

Wednesday, July 9, 2008

svävande bollar: begynnande analys

Jag tycker svävande boll-idén är väldigt spännande, många möjligheter till intressant interaktion etc. Några punkter om detta:

*** FEASIBILITY ****
Det kluriga är det här med induktion, det är inte så lätt att göra en överslagsräkning, ens in the ballpark. Men man kan också tänka sig att man fäster statisk laddning vid bollarna, tex via nån form av inkapslad jonlösning. Vad händer då? Kraften på en laddning är ungefär

F=qE (laddning * fält, när q är rel. liten)

och

E = U/d (spänning/avstånd, för en ideal kondensator)

=> F = q*U/d

för q=1 C, U=100 V, och d=5 m ges en kraft av 20 N! Kan detta stämma? Säg att varje boll har en massa på 200 g (fritt svävande pilatesboll). Denna kan då accelereras med a = F/m = 100 m/s^2, eller 10 g. Borde räcka!

Är 1 coulomb en rimlig mängd laddning? Kanske; de flesta batterier verka ha en laddningsdensitet på minst 100 coulomb/gram, omräknat härifrån. Däremot så kan det vara så att laddningen attraherar motsatt laddning från omgivningen, så att alla bollar blir neutrala rätt snabbt. Isåfall är det kört!

*** INTERAKTION ****
Om man nu löser detta tekniska klur så har jag en tanke om hur interaktionen kan funka: fältet pulsas, och däremellan använder man tak- och golvelektroderna för att mäta rummets potential och/eller kapacitans, och använder det som input. Om en person då flyttar på en boll så ändras ekvilibrium och bollarna börjar röra på sig.

*** EKONOMI ****
Det verkar inte svinbilligt med helium, här kan man få 9m^3 för 3000 spänn t ex: http://www.reklamballonger.se/helium.php
vilket räcker till en uppsättning bollar, men inte så mycket mer. Finns det billigare gaser tro? Vi behöver ju bara tillräckligt med lyftkraft för att slå gravitationen, om ens det. Själva bollarna kan dock vara billigare, eller det beror förstås på hur tåliga de ska va etc. Här finns 25 st 24" ballonger för 11 dollar...

*** ÖVRIGT ****
Ett exempel på hur fint det kan va med bollar i luften (här med snören och servomotorer utan interaktion, men ändå): BMW på Youtube

Thursday, July 3, 2008

Möte 2008-07-03

Ett nytt möte 2008-07-03 gjorde följande klart:

Vägen framåt är att så snart som möjligt se till att våra tankar tar fast form - vi måste börja bygga. Detta av flera anledningar. Först och främst inser vi att vi tänker bäst när vi implementerar själva. Det är därför vikitigt för konkretiserandet av våra koncept att vi bygger. För det andra tror vi att det är vikigt för upplevelsen av konstverket att det är något handfast. Det kommer att förtydliga det visuella intrycket. Framför allt i övergången från uppbyggt till upplevt. Slutligen inser vi vikten av att exponera våra egna egon. Utan konstruktion kan inget sånt bli verklighet.

Vi kunde i stort sett enas om två projekt i den snaraste framtiden:

1) PENDLAR SOM NEURONER.
Ett rum med med pendlar agerar som inhibitions- och excitationssignaler på en membranpotential illustrerad som en visare. Betraktarna kan påverka konstverket genom att välja längd på pendlarna och därmed deras frekvens.

Nästa steg: Gör en numerisk simulering för att se att ett sådant nätverk ger något och konstruera en enstaka pendel för att se att det går.

2) SVÄVANDE BOLLAR. INPUT I FLERA DIMENSIONER. Ett stort antal heliumfyllda bollar svävar i ett rum. De kan antingen anta grundtillstånd emot golvet eller taket beroende på det asymptotiska tillståndet hos ett E-fält. Detta E-fält kan påverkas av betraktarna exempelvis genom deras rörelse i rummet.

Nästa steg: Gör beräkningarna för att se vad som krävs för att hålla en boll i luften och försök hitta en boll som kan klara detta.

/Gustaf

Saturday, March 29, 2008

Första utkast till manifest

Vi i musterfabrik känner en stor frustration inför forskning och förklaringar kring system med många parametrar och hög komplexitet. Den höga komplexitetsgraden, svårigheten att samla tillräckliga mängder av experimentell data samt den enorma beräkningskapacitet som krävs för att förstå dessa system gör dem i svårförklarliga med dagens vetenskapliga metoder. Ändå görs försök till generella utsagor om systemen.

Vi inser att vi inte kan lösa de här problemen som förmodligen kräver ett vetenskapligt paradigmskifte. Vi föreslår en alternativ väg framåt.

Vi vill visualisera dessa system, eller delar av dem, för att på så sätt inspirera till nya modeller och beskrivningar. Systemen kan vara vilket komplext system som helst med många inparametrar. Exempel är neurologiska, meteorologiska, finansiella, materialfysiska system eller sociala modeller. Eftersom visualiseringen har till uppgift att inspirera till nya tankebanor kring problemen så kan vi inte underkasta dem ett tvång att vara vetenskapligt rigorösa. De kan ej heller enbart betraktas som konstverk utan skall utan yttre förklaring kunna berätta något om systemet som de beskriver.

Wednesday, March 26, 2008

Human Computation

Jag vet inte om vi enades om nånting igår, mer än att det vi pratade om är intressant och att det är värt att jobba vidare på. Här är några saker som rört sig i mitt huvud sen dess:

Vad vi än gör så är det viktigt att resultatet känns meningsfullt, inte bara en "cool grej", som ungdomar brukar säga. Därför bör man noggrant analysera vad vi faktiskt gör. Lab 1 är som jag förstår det, ett nätverk där noderna är människor. Detta som en parallell till ANNs och för att skapa en typ av meta-hjärna (megahjärna?) där summan eventuellt är större än delarna. Om vi håller oss till ANN-liknelsen så kan vi skönja följande skillnader:

En ANN-nod är:
* en mappning: R -> R
* pålitlig, oföränderlig
* mycket simpel
* mycket snabb
* saknar tillstånd

En Människo-nod är:
* en mappning: sensation -> aktion
(aktionen måste sen mappas tillbaks till en sensation för input till nästa nod)
* opålitlig, föränderlig
* mycket komplex
* långsam
* har ett okänt (dolt) tillstånd

Möjliga sensationer är: bilder, ljud, text, eller kombinationer därav.
Möjliga aktioner är: val (välj en av ett antal förberedda outputs), modifikation (modifiera inputen på något vis) eller att skapa ny output från scratch (funkar bäst med text)

Det föreslagna användningsområdet var någon typ av iterativ associationslek, där varje nod får associera fram en output från två eller fler inputs. Här känns det viktigt att noga tänka ut hur man bäst får ett resultat som är intressant. Vad är systemets output och hur bör det tolkas? Ett intressant upplägg vore att koppla ihop samtliga noder och iterera tills systemet når ett stabilt tillstånd - en attraktor.

Måste tänka mer på dessa saker. Tills vidare, några länkar:

Luis Von Ahn är väldigt bra på att ta fram onlinespel som utnyttjar human computation. Har ni tid över kan ni kolla på hans Google TechTalk, underhållande och intressant.

mutatingpictures är ett intressant experiment i collaborative art

Apropå Anders tanke om mosaik: interact10ways har ett nätverk av mosaik-bilder som är väldigt elegant.

Vi behöver bygga ett mänskligt nätverkslaboratorium

Det var en bra liten kickoff igår. Vi bestämde oss för att driva det framtida arbetet via bloggen och att det verk/den aktivitet vi skall koncentrera oss på är "nätverkslabben" (kom på ett bättre namn själva). Jag kommer att försöka lista parallella projekt i ett inlägg om ett tag. Jag tänkte även göra ett utkast till manifest. Detta inlägg handlar i huvudsak om nätverkslabben.

Jag tycker att nästa steg för vår nätverkslab är följande:
  • Vi skall bestämma oss för vilket fenomen vi vill visualisera. Det lät på diskussionen igår som att någon typ av klassiskt neuro/AI-problem är en god kandidat. Jag drog mig helt plötsligt till åminnelse ett gammalt problem i en kurs jag gick en gång som handlade om "Neural implementations of Baysian inference": http://www.bcs.rochester.edu/people/alex/bcs547/exercises/exercise3.pdf. Kanske något att hämta inspiration ifrån. Jag kan själv endast tänka på detta i termer av matrismultiplikation och skulle gärna vilja prova mig fram med linjära problem för att hitta en bra form först. Jag vet att vissa tycker det är tråkigt.
  • Det finns en hel del estetiska och komplementerande detaljer utanför huvudformen som är väldigt viktiga. Det måste vi börja tänka på. Jag vill ha svar på frågor som:
    • Hur skall bilderna vi skall använda se ut och hur skall de produceras? Jag ser gärna inblandning av någon mer estetisk person. Man skulle ju även kunna tänka sig att man inte bara gör visuella associationer utan även audiovisuella.
    • Hur iscensätter vi praktiskt själva transformationen?
    • Vad vill vi ha för slags mätning och feedback? Vi talade om att ge alla som deltar input genom att visa den bild som är nätverkets output. Jag är lite sugen på att göra en visualisering av själva transformationen. På så vis får man en mätning som går att jämföra med teoretiska resultat och simuleringar (Om man visar detta i ett annat rum jämte en simulerad version kan det vara intressant att gissa vilket nätverk som är "mänskligt").
  • Praktiska trådar skall nystas ut:
    • Var skall vi vara?
    • Hur många och vilka skall vara med på själva labben.
    • Vi talade oss varma för en testomgång. När skall vi ha den och vilka skall bjudas in?
    • När skall vi ses nästa gång? Om lite drygt en vecka tycker jag. Kan någon föreslå ett datum.
Reagera gärna på detta snarast så att vi kan bli arga på varandra. Min erfarenhet av våra diskussioner är att vi kommer framåt bäst när känslorna är heta.

/Gustaf S

Tuesday, March 18, 2008

Länkar om komplexitet

Generative social science:
http://www.genesis.ucl.ac.uk/index.html

Santa Fe Institute:
http://www.santafe.edu/

musterfabrik kickoff

På tisdag 25:e kör vi igång. Middag hemma hos Gustaf S. Svante och Anders har tackat ja hittills.

/Gustaf